Mitt i tumultet förblev aposteln lugn och fattad. Hans sinne var riktat mot Gud, och han visste, att Himmelens änglar stod omkring honom. Han kunde inte lämna templet, utan att göra ett försök, att lägga fram sanningen inför sina landsmän. Han vände sig därför till befälhavaren, och tilltalade honom vördsamt på grekiska, och sade: ”’Får jag säga något till dig?’” {Vers 37.} Förvånad frågade Lysias, om han verkligen hade tagit miste på den gripne och ett nyligen inträffat upprors ledare, som anfört rövare och mördare. Som svar tillkännagav Paulus, att han inte var egyptier, utan ”jude, från Tarsus i Cilicien, medborgare i en betydande stad”, och bad om lov, att tala till folket. Herren gav Sin tjänare inflytande över den romerske officeren, och begäran beviljades. {Verserna 39-40.}