Förvisso medgav Paulus, att han ”enligt ’den vägen’ som de kallar för en sekt”, tjänade sina fäders Gud. Samtidigt hävdade han, att han aldrig hade vikit bort från sin tro på lagen och profeterna, och att han i överensstämmelse med Skriften framhållit tron på de dödas uppståndelse; och han tillkännagav därutöver, att hans livs förhärskande mål alltid hade varit, att ”ha ett gott samvete inför Gud och människor.” {Verserna 14, 16.}