Liknelsen om det förlorade fåret
Den underbara liknelse som Jesus berättade om det bortkomna fåret och herden som lämnade de nittionio för att söka efter det som kommit på avvägar, är en bild på Kristi uppgift, syndarens tillstånd och den glädje som råder i himlen över en syndare som blir frälst. Herden såg inte sorglöst ut över fåren och sade: ”Jag har nittionio får och det skulle vara alldeles för besvärligt för mig att gå ut och söka efter det som irrar omkring. Det kommer säkert tillbaka och då skall jag öppna dörren till fårahuset så att det kommer in, men jag kan icke ge mig ut och leta.” Nej, så fort fåret hade kommit på avvägar, blev herdens anlete fyllt av sorg och oro. Han räknar sin hjord om och om igen och när han är säker på att ett får saknas, slumrar han inte. Han lämnar nittionio i fårafållan och hur mörk och stormig natten än är, hur farlig och obehaglig vägen än är och hur lång och långtråkig hans tjänstgöring än är, tröttnar han inte och upphör inte att leta, förrän han har funnit det får som hade kommit bort. När han har funnit det, lägger han det uttröttade och utmattade fåret på sina skuldror och bär det tillbaka till flocken, full av tacksamhet över att sökandet inte har varit förgäves. Hans tacksamhet tar sig uttryck i lovsång och han kallar samman vänner och grannar och säger: ”Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat.” Så är det när någon som har gått vilse har blivit funnen av fårens store Herde. Änglarna i himlen svarar på Herdens glädjefyllda utrop. När den som var förlorad har blivit funnen, förenar sig himmel och jord i tacksägelse och glädje. ”Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.” (Luk. 15:7) - "The Signs of the Times", 26 dec. 1892.