Människor såg först Kristus som spädbarn, som ungt barn. . . .
(128) Ju mera vi tänker på, att Kristus blev ett barn här på jorden, desto mera förunderligt ter det sig. Hur kan det komma sig, att det hjälplösa barnet i Betlehems krubba ändå är Guds gudomlige Son? Även om vi inte kan förstå det, kan vi tro att världarnas Skapare för vår skull blev ett hjälplöst barn. Fastän Han är högre än någon av himmelens änglar, fastän Han är lika stor som Fadern på himmelens tro, blev Han ett med oss. I Honom blev Gud och människor ett, och det är i detta faktum som vi finner hopp för det fallna släktet. Ser vi på Kristus i köttet, ser vi på Gud i mänsklig gestalt, och ser den gudomliga härlighetens glans i Honom, Gud Faderns uttryckliga bild. – The Youth's Instructor, den 21. november, 1895.