Jag blev även visad Martin Luther, som Gud utvalde för att utföra ett speciellt arbete. Så dyrbar den kunskap om sanningen var för honom, som uppenbarades i Guds ord! Hans sinne hungrade efter något säkert som han kunde bygga sitt hopp på, hoppet att Gud skulle vara hans Fader och himlen hans hem. Det nya och dyrbara ljus som gick upp för honom från Guds ord var ovärderligt och han tänkte att om han spred det skulle han kunna övertyga världen. Han stod upp mot en fallen kyrkas vrede och stärkte dem som tillsammans med honom hämtade kraft från de rika sanningarna i Guds ord. Luther var Guds utvalda redskap för att slita av påvekyrkan hyckleriets klädnad och exponera hennes fördärv. Han höjde nitiskt sin röst och i den Helige Andes kraft opponerade han sig och tillrättavisade folkets ledare för deras synder. Kungörelser sändes ut om att man skulle döda honom, var han än påträffades. Han verkade vara utlämnad i vidskepliga människors händer, människor som lydde den romerska kyrkans överhuvud. Men han ansåg inte sitt liv dyrbart för honom själv. Luther visste att han inte var säker någonstans, ändå bävade han inte. Det ljus som han såg och fick näring ifrån, var liv för honom och var dyrbarare än alla rikedomar i världen. Han visste att jordiska rikedomar skulle svika, men de rika sanningar som öppnats så att han kunde förstå dem påverkade hans hjärta och skulle leva. Och om han lydde dem skulle de leda honom till odödlighet.