I åratal har jag vid upprepade tillfällen blivit visad att de sjuka borde undervisas om att det är fel att avstå från allt fysiskt arbete för att återvinna hälsan. Om man gör det passiviseras viljan, blodet flyter trögt genom kroppen och blir hela tiden alltmer orent. När patienten riskerar att inbilla sig att hans fall är värre än det i verkligheten är, kommer sysslolöshet att få mycket olyckliga följder. Väl anpassat arbete ger den sjuke insikt om att han inte är helt värdelös i världen, utan att han åtminstone är till någon nytta. Detta kommer att ge honom tillfredsställelse, uppmuntra honom och ge honom energi, något som onyttiga mentala förströelser aldrig kan göra.