Du är en stötesten för syndare. Din brist på helgelse märks. Du skingrar från Kristus i stället för att samla med Honom. Om Gud vill hjälpa mig att slita av dig dina egenrättfärdiga kläder, kommer jag att ha ett hopp om att du nu kommer att utnyttja tiden och leva ett exemplariskt liv. Du har ofta blivit väckt, men lika ofta har du sjunkit tillbaka till ditt tidigare passiva, egenrättfärdiga tillstånd, med namnet om dig att du lever trots att du är död. Din stolthet hotar att bli din undergång. Gud har talat till dig om detta. Om du inte förändrar ditt liv, kommer lidande att drabba dig och din glädje kommer att bytas ut mot tungsinthet, tills du ödmjukar ditt hjärta under Guds hand. Gud tar inte emot dina böner. De kommer från ett hjärta, fyllt av stolthet och själviskhet. Du, min kära syster, är fåfäng. Du har levt ett liv utan mål, samtidigt som du skulle kunnat vara till välsignelse för både dig själv och alla andra omkring dig, om du hade du varit ödmjuk och levt för att välsigna andra. Måtte Gud förlåta dina föräldrar och systrar för deras del i att du har blivit det du är - precis det som Gud inte kan acceptera och som, om du förblir som du är, kommer att vara som strå som bränns upp i eld på Guds dag.