Herren lämnade dig inte till att förgås. Han väckte ofta vänner till att hjälpa dig då du minst väntade det. Guds änglar betjänade dig genom att de steg för steg ledde dig upp bort från den ojämna stigen. Du var nedtyngd av fattigdom, men detta var den minsta svårighet du skulle kämpa mot. När N utövade sin makt för att racka ned på dig och skada dig, kände du att den bägare du skulle dricka verkligen var bitter och när han nedlät sig själv till brottslighet och du blev utsatt för våld och förolämpad i ditt eget hus, skapade han en (271) avgrund mellan sig själva och dig som aldrig kan glömmas. Då uppväckte Herren vänner till dig i ditt smärtsamma lidande och din förvirring. Han lämnade dig inte ensam utan hans kraft blev given till dig och du kunde säga: ”Herren är min hjälpare.” (Hebr. 13:6)