Broder B:s andliga erfarenhet var inte solid. Han drevs av impuls och inte av princip. Hans hjärta hade inte den rätta inställningen till Gud. Att frukta Gud och ge honom ära var inte det han tänkte på. Han handlade väldigt likt en som var sysselsatt med världsliga angelägenheter. Han hade en mycket svag förnimmelse av heligheten i det verk som han var upptagen av. Han hade inte praktiserat självuppoffring och sparsamhet och hade därför ingen erfarenhet av det. Tidvis arbetade han med iver och visade stort intresse för arbetet. Sedan kunde han återigen slösa med tiden och använda dyrbara ögonblick i samtal om oväsentligheter och hindra andra från att göra sin plikt. För dem var han ett exempel på vårdslöshet och trolöshet. Guds verk är heligt och kräver män med upphöjd karaktärsfasthet. Det behövs män vars sinne för det som är rätt, också i de minsta ting, inte kommer att tillåta dem att använda sin tid på ett ytterst noggrannt och korrekt sätt. - män som kommer att inse att de har hand om medel som tillhör Gud. De kommer inte att på orätt sätt ta pengar till sitt eget bruk. De kommer att vara lika trofasta och noggranna, omsorgsfulla och flitiga i sitt arbete i deras arbetsgivares frånvaro som i hans närvaro. Genom sin trofasthet kommer de att bevisa att de inte bara är behagsjuka ögontjänare, men trogna, samvetsgranna, hederliga arbetare som gör det rätta. De gör det inte för att få beröm av människor, men för att de älskar och väljer det som är rätt utifrån ett högre medvetande om sin skyldighet mot Gud.