Här ses Arons otillräcklighet som ledare och härskare över Israel. Folket ansatte honom med att kräva att han skulle göra gudar åt dem, som skulle gå före dem till Egypten. Här var ett tillfälle för Aron att visa sin tro och sin orubbliga tillit till Gud och till att med fasthet och beslutsamhet besvara folkets planer. Men hans naturliga önskan att behaga folket och ge efter fick honom att offra Guds ära. Han bad dem föra sina smycken till honom. Av dem tillverkade han en gyllene kalv och de utropade: ”Detta är din Gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land.” (2 Mos. 32:4) Och till denne känslolöse Gud gjorde han ett altare och utlyste på morgonen en fest för Herren. Alla hinder verkade ha avlägsnats från folket. De offrade brännoffer till den gyllene kalven och de greps av en lättsinnighetens ande. De hängav sig åt skamliga bråk och dryckenskap. De åt och drack och steg sedan upp för att förlusta sig.