Vår Frälsare ger oss ett självförnekande föredöme. I Sin bön för Sina lärjungar sade Han: ”Och jag helgar mig för dem, för att de skall vara helgade i sanningen.” (Joh. 17:19) Om en människa, som åtar sig ett så allvarligt ansvar som en läkares, syndar mot sig själv genom att inte rätta sig efter naturlagen, kommer hon att skörda konsekvenserna av sina egna handlingar och måste stå ut med sin rättmätiga avgörelse, som inte kan överklagas. Orsaken ger upphov till verkan. Vid många tillfällen har läkaren, som borde ha ett klart och skärpt sinne och starka nerver, så att han snabbt kan kan se och reagera med precision, nerver som är i olag och en hjärna som är omtöcknad av rusmedel. Hans förmåga att göra gott har blivit mindre. Han kommer att föra andra framåt på den stig, som hans egna fötter går på. Hundratals kommer att följa en omåttlig läkares exempel, därför att de känner sig säkra, när de gör vad doktorn gör. Och på Guds dag kommer han att möta uppteckningen om sitt uppförande och kallas att göra räkenskap för allt det goda han kunde ha gjort, men som han inte gjorde, därför att han genom sitt eget frivilliga sätt att handla har försvagat sin fysik och sina mentala krafter, genom självisk njutning.