I åratal har jag blivit upplyst om, att våra bröder löper risken, den ständiga risken, att vända sig till sina medmänniskor för att få göra ditt eller datt, i stället för att vända sig till Gud. På detta sätt blir de veklingar, och låter sig själva fjättras av mänskliga restriktioner, som Gud ogillar. Herren förmår att tala till sinnen och samveten, så att man verkar under Hans strikta ledning och i en broderlig anda, som överensstämmer med grundsatserna i Hans lag. . . .