Frälsarens ord avslöjade liksom i blixtbelysning hovmannens situation. Han förstod nu att han sökte Jesus av själviska motiv. Hans vacklande tro framstod för honom i sitt rätta ljus. Med förtvivlan insåg han, att hans tvivel kunde kosta hans son livet. Han visste nu att han stod i dens närhet som kunde läsa hans innersta tankar och för vilken allting var möjligt. I sin ångest ropade han: "Herre, kom ned, förrän mitt barn dör." Hans tro grep tag i Jesus liksom en gång Jakob, då han under kampen med ängeln utropade: "Jag släpper dig icke, med mindre du välsignar mig." – 1 Mos. 32:26. |