Jesus längtade efter att få avslöja de djupa sanningens hemligheter som hade varit fördolda under tidsåldrar, att de andra folken skulle vara judarnas medarvingar och "delaktiga i löftet – detta genom evangelium". (Ef. 3:6.) Denna sanning hade apostlarna haft svårt att förstå. Den gudomlige Läraren fick undervisa dem gång på gång. Genom att belöna hövitsmannens tro i Kapernaum och genom att förkunna evangelium för folket i Sykar hade han redan visat, att han inte delade judarnas intolerans. Men samariterna hade en viss kunskap om Gud och hövitsmannen hade visat vänlighet mot Israel. Nu satte Jesus apostlarna i kontakt med en främling som enligt deras uppfattning inte hade någon som helst rätt framför någon annan bland hennes folk att kunna vänta sig någon hjälp av honom. Han ville ge ett exempel på hur en sådan människa bör behandlas. Apostlarna menade att han var alltför rundhänt i utdelningen av sina nådegåvor. Han ville visa att hans kärlek inte kunde inskränkas till någon enskild folkgrupp eller nation.