En hel del kvinnor befann sig i den skara som följde den oskyldige mot hans grymma död. Deras uppmärksamhet var riktad mot Jesus. En del av dem hade sett honom tidigare. Några av dem hade burit sina sjuka och lidande till honom. Några av dem hade själva blivit botade. De berättade för andra vad de hade varit med om. De undrade över folkskarornas hat mot honom som kom dem själva att överväldigas av sorg. Och trots den rasande hopens uppförande och prästernas och rådsherrarnas vredgade ord ger dessa kvinnor uttryck för sin sympati. Då Jesus utmattad dignar under korset, börjar de gråta högljutt.