Adam och Eva och deras efterkommande miste sin rätt till livets träd på grund av sin olydnad. »HERREN Gud sade: ’Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Hon får nu inte räcka ut handen och även ta av livets träd och så äta och leva för evigt.’« Och HERREN Gud sände bort dem från Edens lustgård, för att de skulle bruka jorden (134) som de tagits från.« {Första Moseboken 3:22-23.} Adam och Eva överträdde Guds lag. Det gjorde det nödvändigt för dem, att fördrivas från Eden och vara åtskilda från livets träd. Att äta av det efter överträdelsen skulle ha gjort synden evig. »Han drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd.« {Vers 24.} Människan var beroende av livets träd för odödlighet, och Herren vidtog denna försiktighetsåtgärd, för att människan inte skulle äta av detta träd »och leva för evigt’« – och bli en odödlig syndare.