Därefter användes pengarna, som Judas hade kastat ned inför prästen, till att köpa en allmän gravplats. ”Översteprästerna tog mynten och sade: ’Det är inte tillåtet att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar.’ Och de beslöt att för dessa pengar köpa Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. Därför kallas den åkern än i dag Blodsåkern.” {Verserna 6-8.}