Om något vittnesbörd hade behövts, för att bevisa Jesu oskuld, gavs det i Judas’ bekännelse. Det var inte bara ett bevis på Frälsarens oskuld, utan händelsen var en direkt uppfyllelse av profetior. I en profetisk syn hade Sakarja blickat ned genom tiderna och sett Guds käre Sons rättegång. Judas’ handling beskrivs så här: ”Och jag sade till dem: ’Om ni finner för gott, så ge mig min lön. Men om inte, så låt det vara.’ Då vägde de upp min lön, trettio siklar silver. Och HERREN sade till mig: ’Kasta det åt krukmakaren!’ – det härliga pris som de ansåg mig vara värd. Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i HERRENS hus åt krukmakaren.” {Sakarja 11:12-13.}