44, 53 (Se EGW:s anmärkning om Matteusevangeliet 26:42). Han lät Sig gripas av mörkrets makter - Kunde dödliga ha sett änglarnas häpenhet och sorg, då de i tyst bävan såg Fadern dra tillbaka Sina strålar av ljus, kärlek och härlighet från Sin Son, skulle de bättre förstå, hur vedervärdig synden är i Hans ögon. Då Guds Son i Getsemane Örtagård stod på knä i bön, tvingade Hans själsångest fram svett lik stora blodsdroppar ur Hans porer. Det var här, som det stora mörkrets skräck kom över Honom från alla sidor. Världens synder vilade på Honom. Han led i människans ställe, som överträdare av Faderns lag. Här hade frestelsen sitt tillfälle. Guds himmelska ljus höll på att försvinna ur synhåll, och Han höll på att hamna i händerna på mörkrets makter. I Sin själsliga fasa låg Han utsträckt på den kalla marken. Han var medveten om Faderns uppsyn av ogillande. Kristus hade tagit lidandets bägare från den skyldiga människans läppar, och menade att Han Själv skulle tömma den, och i dess ställe skänka människan välsignelsens bägare. Vreden, som skulle ha drabbat människan, drabbade nu Kristus (The Signs of the Times, den 14. augusti, 1879, ”The Sufferings of Christ”/”Kristi Lidanden”).