Berättelsen om Daniel har något att lära oss. Den visar klart och tydligt att en tjänsteman inte behöver vara en kylig politiker, utan Gud kan leda den personen i allt den gör. När Daniel var en högt uppsatt minister i Babylon var han samtidigt en Guds profet och fick ta emot ljus genom himmelsk inspiration. I Guds Ord framställs världsliga och äregiriga människor som gräs och blommor som vissnar. Ändå vill Gud ha intelligenta människor i sin tjänst, människor som kan utföra många olika uppgifter. Det behövs ämbetsmän som väver in sanningens stora grundsatser i allt de gör, och deras förmågor borde göras mer fullkomliga genom grundliga studier och den mest samvetsgranna skolning. Om någon vill skaffa sig mer förstånd och vill bli mer effektiv, oavsett vilken tjänst han eller hon har, så är det de som använder sina förmågor till att bygga upp Guds rike här på jorden som lyckas. Om man skulle fingranska Daniel, som vi kan lära oss mycket av, visar det sig att man inte kan hitta ett enda fel i hans sätt att hantera sina uppgifter. Han är ett mönster för alla tjänstemän. Berättelsen om Daniel visar vad som kan bli uträttat genom den som använder hjärnans kapacitet, benen och musklerna, hjärtat och livet i Guds tjänst.