Här stod Guds Son, iklädd hånets dräkt och prydd med en törnekrona. Han var gisslad till midjan, och Hans rygg visade spåren efter långa, grymma gisselslag, från vilka blodet strömmade fritt. Hans ansikte var fläckat med blod och bar spår av smärta och trötthet, men aldrig hade Han framstått mera skön, än nu. Frälsarens ansikte hade inte blivit vanställt av misshandeln. Varje drag uttryckte godhet, resignation och ömmaste medlidande med Hans grymma fiender. I Hans sätt fanns inte någon feg svaghet, utan tålamodets styrka och värdighet. En slående kontrast utgjorde fången vid Hans sida. Varje linje i Barabbas’ ansikte vittnade om den hårde, vildsinte bandit han var. Kontrasten talade till varje åskådare. Några av dem grät. Då de såg Jesus, fylldes deras hjärtan av medlidande. Även prästerna och rådsherrarna var övertygade om, att Hans anspråk var grundade.