Jesus uppmanade sina lärjungar att inte sätta sig emot den maktägande överheten, men i stället att göra mer än vad plikten ålade dem. De borde, så långt som möjligt, uppfylla sina plikter och åligganden, även när dessa innefattade mer än vad landets lag krävde. Mose lag ålade dem att vara ömhjärtade mot de fattiga. När t. ex. en fattig man lämnade sin mantel som pant eller som borgen för en skuld, tilläts inte fordringsägaren att gå in i gäldenärens bostad för att hämta manteln, men han måste vänta utanför, till dess den lämnades till honom. Och panten måste återlämnas till ägaren, innan solen gick ner, oavsett omständigheterna (5 Mos. 24:10-13; 15:7, 8). På Jesu tid fäste man inte mycket avseende vid dessa barmhärtighetsgärningar. Men Jesus lärde lärjungarna att foga sig efter domstolarnas beslut, även om dessa innebar större fordringar än Mose lag. »Om någon vill gå till rätta med dig för att beröva dig din livklädnad», sade han, »så låt honom få manteln med; och om någon tvingar dig att till hans tjänst gå med en mil, så gå två med honom.»