Sådan tro kan sägas ägas av elfte timmens arbetare, som mottar lika mycket i lön som de, vilka har arbetat i timtal. Rövaren bad i tro, i syndaånger, i skuldmedvetande. Han bad på allvar, som om han fullt ut insåg, att Jesus kunde frälsa honom, om Han så önskade. Och hoppet i hans röst blandades med vånda, då han förstod, att om Han ej så önskade, skulle han gå fölorad, evigt förlorad. Han kastade sin hjälplösa, döende själ och kropp på Jesus Kristus (Manuskript 52, 1897).