Medan människorna lyssnar på Jesus kan de här och där se glittrande vitt salt som kastats ut på stigarna. Men det är sådant salt som mist sin kraft och därför kastats ut som värdelöst avfall. Detta salt var en träffande bild på hur det var ställt med fariséerna och inflytandet av deras religionsutövning på samhället. Det saltet påminner om var och en som förlorat Guds nåd och kraft och därför blivit kall och oandlig. Då spelar det ingen roll vad man ger sig ut för att tro, både människor och änglar märker att det är urlakat och vämjeligt. Jesus själv utbrister: "Jag känner dina gärningar, du är varken kall eller varm. Om du ändå vore kall eller varm! Men nu är du ljum och varken varm eller kall, och därför skall jag spy ut dig ur min mun" (Upp 3:15, 16).