Adam och Eva hade tillåtelse, att äta av varje träd i lustgården, utom ett. Det förekom ett enda förbud. Det otillåtna trädet var lika tilldragande och underbart, som något annat träd i lustgården. Det kallades för kunskapens träd, enär det skulle ge dem kunskap om synden, i fall de skulle äta av trädet, om vilket Gud hade sagt: Du skall inte äta av det. Erfarenheten av synden vore lika med olydnad. Eva lämnade sin make, för att betrakta naturens skönhet, vilken tjusade hennes sinnen med blomstrens färger och väldoft, liksom de vackra träden och buskarna. Hon tänkte på de begränsningar, som Gud hade utfärdat för dem beträffande trädet om kunskap. Hon gladde sig åt den fägring och de rika gåvor, som Herren hade tillhandahållit, för att tillfredsställa varje behov. Allt det här har, sade hon, Gud gett oss att njuta av. Allt är vårt; ty Gud har sagt: ”’Du kan fritt äta av alla träd i lustgården, men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta”.