Själafienden arbetar i dessa sista dagar med större kraft, än någonsin tidigare, för att åstadkomma människans fördärv, genom att tillfredsställa begär och passioner. Och många, som hålls av Satan under slavisk aptit, är Kristi bekännande efterföljare. De bekänner sig till, att tillbe Gud, medan aptiten är deras gud. Deras onaturliga begär efter dessa njutningar kontrolleras inte av förnuft eller omdöme. De, som är slavar under tobaken, ser sina familjer sakna livets bekvämligheter och nödvändig föda, men de har inte viljestyrka, att avstå från sin tobak. Aptitens krav segrar över den naturliga tillgivenheten, och denna djuriska passion behärskar dem. Kristendomens sak, liksom mänsklighetens, skulle i vilket fall som helst inte stödjas, om den vore beroende av dem, som vanemässigt använder tobak och sprit. Om de hade medel, att bara använda i en riktning, skulle Guds skattkammare inte fyllas på, utan de skulle skaffa sig sin tobak och sprit, för tobakens avgudadyrkare kommer inte att förneka sin aptit för Guds sak.