Faran med denna expedition till Judéen var stor, eftersom judarna var fast beslutna, att döda Jesus. Då Tomas fann, att det var omöjligt att avråda Honom från att gå, föreslog Tomas åt lärjungarna, att de alla skulle följa med sin Mästare och sade: ”’Låt oss gå och dö med honom.”’ {Vers 16.} Därför följde de tolv med Frälsaren. På vägen verkade Jesus för de behövande, lindrade lidande och botade de sjuka, vilket var Hans sed. Då Han nådde Betania, fick Han höra från flera personer, att Lasarus var död och hade legat begravd i fyra dagar. Medan Han fortfarande var på avstånd från huset, hörde Han de sörjandes jämmer. Vid en hebrés död var det brukligt, att släktingarna avstod från vanliga göromål i flera dagar och levde på enkel mat, medan de sörjde den döde. Professionella sörjande lejdes också, och det var dem, som Jesus hörde jämra sig och skrika i det hus, som en gång varit Hans lugna, trevliga viloställe.