Han fruktade, att döden kunde ha avgått med segern, medan han tvivlade och ifrågasatte. Detta var nog. Fadern grep i sin nöd Jesu förtjänster som räddning. Genom att kräva av Honom, att komma, innan hans barn skulle dö, greppade han om Jesu styrka som sitt enda hopp. Hans tro var lika viktig, som Jakobs tro, då han brottades med den mäktige ängeln och ropade: ”’Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.’” {Första Moseboken 32:26.}