Han hade inte tänkt, att närma sig tillräckligt nära, för att utsätta människorna för fara; men nu var hans sinne så starkt påverkat, att han glömde de restriktioner, som hade lagts på honom, människornas säkerhet och den fasa, med vilken de betraktade honom. Han tänkte bara på sitt välsignade hopp om, att Jesu kraft skulle kunna befria honom från hans svaghet. Hans tro tog tag i Frälsaren, och han trängde sig framåt, utan hänsyn till den rädda skaran, som föll tillbaka då han närmade sig och trängdes kring och på varandra, för att undvika honom.