Genom denna svallande skara försökte bärarna av den förlamade, att bana sig väg; men försöket var meningslöst. De framhöll vikten av sin sak, för att få folket att falla undan, men det var till ingen nytta. Den invalides lidanden ökade genom hans ångest, och hans vänner fruktade, att han skulle komma att dö i denna förvirrande scen. Den sjuke tittade sig omkring med outsäglig ångest. Måste han ge upp allt hopp, då den efterlängtade hjälpen var så nära? Han kände, att han inte kunde uthärda en så bitter besvikelse. Han föreslog, att de skulle bära honom på baksidan av huset och bryta sig igenom taket samt släppa ned honom i Jesu omedelbara närhet.