Jesu röst väckte dem delvis. De märkte, att Hans gestalt böjde sig över dem, Hans uttryck och attityd tydde på extrem utmattning. De kände knappt igen i Hans förändrade ansikte sin Mästares vanligtvis fridfulla ansikte. Han pekade ut Simon Petrus och tilltalade honom: ”’Simon, sover du? Kunde du inte hålla dig vaken en kort stund?” {Kapitel 14:37.} Åh! Simon, var är nu Din stolta hängivenhet? Du, som bara nyss förklarade, att Du skulle gå med Din Herre i fängelse eller i döden, har lämnat Honom vid tidpunkten för Hans ångest och frestelse och sökt vila i sömnen!