I Egypten utbreddes ryktet, att Israels barn inte stannade i öknen för att tillbedja, utan tågade ned mot Röda Havet. Faraos rådgivare försäkrade kungen om, att deras trälar hade flytt och aldrig mer skulle återvända. Folket klagade över sin dårskap, då det tillskrev Guds makt dödandet av den förstfödde. Deras stora män, som hämtat sig från sin fruktan, förklarade, att plågorna var följden av naturliga orsaker. "'Vad är det vi har gjort?', sade de. 'Varför släppte vi ifrån oss våra israelitiska slavar?'", ljöd deras bedrövade klagan.