Emedan israeliterna var så benägna, att ingå förbindelser med hedningarna och efterapa deras avguderi, tillät Gud dem att gå ned till Egypten, där Josef fick ett stort inflytande och där förhållandena var gynnsamma, för att bevara dem som ett särskilt folk. Egyptiernas grova avguderi och deras grymhet och förtryck mot slutet av hebréernas vistelse där borde ha väckt dessas avsky för avgudadyrkan och lett dem till, att söka en tillflykt hos sina fäders Gud. Men även denna omständighet betjänade Satan sig av, för att utföra sina avsikter, genom att han förmörkade israeliternas sinnen och förledde dem till, att efterapa sina hedniska herrars seder och bruk. På grund av egyptiernas vidskepliga vördnad för vissa djur, fick hebréerna ej tillåtelse, att offra åt Herren under sin träldom. Deras tankar riktades således icke till det stora Offret genom denna tjänst, varför deras tro avtynade. När tiden för Israels befrielse inträffade, ansträngde Satan sig på alla sätt, för att hindra det gudomliga beslutets utförande. Han hade föresatt sig, att det talrika folket, som nu räknade mer än två millioner själar, skulle hållas i okunnighet och vidskepelse. Det folk, som Gud hade lovat att välsigna och föröka, att göra till en makt på Jorden och genom vilket Han skulle uppenbara kunskapen om Sin vilja – det folk, som Han skulle göra till Sin lags bevarare – just detta folk sökte Satan att hålla i obemärkthet och träldom, så att han kunde utplåna hågkomsten av Gud från deras sinnen.