När sedan tuppen gol kom han ihåg det Kristus sagt, och förvånad och chockad över det han gjort vände han sig till sin Mästare. Just då tittade Kristus på Petrus med en sorgsen blick som var full av medlidande och kärlek, och i den blicken förstod Petrus sig själv. Han gick ut och föll i smärtsam gråt, för Kristi blick hade krossat hans hjärta. Petrus hade kommit till vändpunkten och bittert ångrade han sina synder. I sin ånger var han som tullindrivaren, och liksom denne fick Petrus nåd. Genom Kristi blick fick han försäkran om förlåtelse. Nu var både hans självtillit och hans gamla skrytsamma sätt borta.