Både Paulus och Barnabas hade arbetat som Kristi tjänare, och Gud hade välsignat deras ansträngningar rikligt; men ingen av dem hade tidigare formellt ordinerats till evangeliets tjänst genom bön och handpåläggning. De blev nu bemyndigade av församlingen, inte bara till, att undervisa om sanningen, utan också till, att döpa, och organisera församlingar, iförda full pastorsbefogenhet. Detta var en betydelsefull ära för församlingen. Nedbrytandet av skiljemuren mellan judar och hedningar genom Kristi död gav hedningarna evangeliets fullständiga förmåner. Ändå hängde fortfarande ridån kvar framför många av de troende judarnas ögon, och därför urskiljde de inte klart allt det, som Guds Son hade upphävt. Nu skulle arbetet utföras med kraft ibland hedningarna, och skulle komma att utmynna i församlingens stärkande, genom en stor själafångst.