Se på Paulus i Aten där han står inför rådsförsamlingen på Areopagen och bemöter vetenskap med vetenskap, logik med logik och filosofi med filosofi. Lägg märke till med vilken finkänslighet och takt Paulus visar på Gud som den ”okände guden”, som åhörarna i sin okunnighet har tillbett. När han beskriver den ”okände guden” som en far, som de är barn till, gör han det med ord lånade från en av deras egna poeter. Lyssna på honom, när han i en tid präglad av ståndssamhället, då människan inte hade några rättigheter, presenterar den stora sanningen om, att människorna är syskon och förklarar, att Gud ”av en enda människa har... skapat alla folk”. Sedan visar han, hur Guds kärleksfulla avsikter löper som en gyllene tråd genom allt hans handlande med mänskligheten. ”Han har låtit dem bo över hela jordens yta, och han har fastställt bestämda tider för dem och de gränser inom vilka de skall bo. Det har han gjort för att de skulle söka Gud och kanske kunna treva sig fram till honom – han är ju inte långt borta från någon enda av oss.”