Då Adam såg de första tecknen på naturens förfall, i det att bladen föll från träden och blommorna vissnade, sörjde han djupare, än människorna nu sörjer över sina döda. De bleknade blomstren var inte så stor orsak till sorg, eftersom de var små och svaga; men att de höga, ädla och kraftiga träden miste sina blad och visade tecken på död, tecknade för honom en allmän upplösning av den sköna natur, som Gud hade skapat särskilt till gagn för människan.