Stor kraft var med dessa utvalda. ”Se ditåt!” sade ängeln. Min uppmärksamhet riktades då på de ogudaktiga och otroende. En stor rörelse hade uppstått bland dem. Guds folks iver och kraft hade väckt dem och gjort dem rasande. Förvirring och oordning rådde överallt. Jag såg att åtgärder vidtogs mot den grupp som hade Guds ljus och kraft. Mörkret tätnade omkring dem, men trots det var de orubbliga och litade på Gud, vars välbehag vilade över dem. Jag såg, att de var förbryllade, men därefter hörde jag dem ropa allvarligt till Gud. Dag och natt ropade de utan uppehåll: ”Ske din vilja, o Gud! Kan det förhärliga ditt namn, så öppna en väg till räddning för ditt folk! Befria oss från hedningarna runt omkring oss. De har beslutat att döda oss, men din arm kan frälsa oss”. Dessa ord är allt jag kan minnas. Alla tycktes ha en djup känsla av ovärdighet, och underkastade sig fullständigt Guds vilja. Men varenda en, utan undantag, kämpade och bad allvarligt om att bli befriad, precis som Jakob en gång.