Många av de ogudaktiga blev rasande över det lidande som plågorna orsakade dem. Detta var ohyggligt att se på. Föräldrar gav sina barn skulden, och barnen skyllde på sina föräldrar, bröder anklagade sina systrar och systrarna sina bröder. Högljudda jämmerrop hördes från alla håll: "Det var du som hindrade mig från att ta emot sanningen, som skulle ha frälst mig från denna fruktansvärda stund!" Folket vände sig mot sina pastorer och präster med bittert hat och anklagade dem: "Ni har inte varnat oss. Ni sa till oss att hela jorden skulle bli omvänd och ropade ’Frid, frid’, för att stilla varje fruktan som uppkom. Ni har inte varnat oss för denna stund, och de som varnade oss påstod ni vara fanatiker och onda människor, som ville fördärva oss”. Jag såg att pastorerna och prästerna inte kunde undgå Guds vrede. Deras lidande blev tiofaldigt större än det som drabbade folket.