I den folkhop, som omgav Jesus, funnos många, som stodo på hans sida, och hans uraktlåtande att besvara de många frågor, som ställdes till honom, förvånade mängden. Trots allt hån och all misshandel, som Jesus utstod från mördarskarans sida, märktes ej en enda vredgad blick eller en besvärad min hos honom. Han uppträdde värdigt och behärskat. Åskådarna betraktade honom med förvåning. De jämförde hans fullkomliga självbehärskning, hans fasta, värdiga uppträdande med deras uppförande, som sutto för att döma honom, och de sade till varandra, att han liknade mera en konung än någon av rådsherrarna. Ingenting hos honom tydde på, att han var en förbrytare. Hans blick var mild och klar, hans panna hög och bred. Varje drag hos honom präglades av godhet och ädla principer. Hans tålamod och fördragsamhet voro så olika människors, att många betogos av fruktan. Till och med Herodes och Pilatus kände sig i hög grad besvärade över hans ädla, gudomliga hållning.