Då lärjungarna återvänt till Jerusalem, såg människorna på dem med stor förvåning. Efter deras Mästares rättegång och korsfästelse hade man trott, att de skulle se nedstämda och skamsna ut. Deras fiender väntade sig att de i deras anleten skulle få skönja ett uttryck för sorg och nederlag. I stället strålade de av glädje och segeryra. Deras ansikten sken av en lycka, som inte var av denna världen. De sörjde inga krossade drömmar, utan prisade begeistrat Gud.