På det sättet talade jag till mina barn. Innan jag var färdig med min förklaring, började de ofta att gråta och ville, att jag skulle be för dem. Jag underlät aldrig att be för dem, utan knäböjde vid sidan av dem och vi bad tillsammans. Efteråt brottades jag med Gud hela natten, ända till gryningen nästa dag, tills fiendens förtrollningar var bruten och Gud hade gett seger. Även om det kostade mig en hel natt, kände jag mig ändå rikt belönad när mina barn tog mig om halsen och sade: ”Å, mor, vi är så glada över att du inte lät oss gå, när vi ville det. Nu förstår vi hur galet det skulle ha varit.” Detta är det sätt, på vilket ni föräldrar bör tala med era barn och verkligen mena det ni säger. Ni måste gå helt upp i denna gärning, om ni skall möta era barn på nytt i Guds rike.