Luther hade en stark tro på Gud. Detta gjorde det möjligt för honom att vara uthållig i sina föresatser, och tron utvecklade hos honom en djup ödmjukhet inför Gud. Han insåg alltid sitt beroende av gudomlig hjälp. Han försummade inte att börja varje dag med bön,medan hans sinne hela tiden sände böner om vägledning och stöd upp till Gud. ”Att be mycket”, sade han ofta, ”är den bästa hälften av studierna”. (D' Aubigné, band 2, kap 2).