Vår Frälsare gick från hus till hus, botade de sjuka, tröstade de sörjande, gav lindring åt de lidande och talade frid till de otröstliga. Han tog de små barnen i Sina armar, välsignade dem och talade hoppfulla och tröstande ord till de trötta mödrarna. Med en ömhet och mildhet som aldrig svek, mötte Han alla slag av mänsklig smärta och mänskligt lidande. Det var inte för Sig själv Han var verksam, utan för andra. Han var allas tjänare. Det var Hans mat och dryck att föra hopp och styrka till alla som Han kom i beröring med. Och när män och kvinnor lyssnade till de sanningar som utgick från Hans mun och som var så olika de traditioner och dogmer som rabbinerna lärde ut, tändes det ett hopp i deras hjärtan. I Hans undervisning var det ett allvar som gjorde, att Hans ord träffade dem med en övertygande kraft.