Inte så få förkunnare försummar exakt det arbete, som de tillförordnats att göra. Varför ger de, som vigs åt pastorsgärningen, en plats på kommittér och i styrelser? Varför kallas de till så många affärsmöten, ofta en lång sträcka från sina arbetsfält? Varför anförtros inte affärsangelägenheter åt affärsmän? Pastorerna har inte vigts åt, att sköta den saken. Sakens finanser skall skötas på rätt sätt av kunnigt folk, men förkunnare vigas åt en annan verksamhetsgren. . . .