Lärarens förpliktelse är betydelsefull och helig, men ingen del av arbetet är mera viktig, än att sköta om de unga med öm och kärleksfull omsorg, så att de förstår, att de har en vän i vederbörande. Väl läraren har vunnit deras tillit, går de att leda, styra och instruera korrekt och enkelt. Våra kristna (117) principers heliga bevekelsegrunder måste bringas in i våra liv. Elevernas frälsning är det högsta intresse, som kan anförtros åt en gudfruktig lärare. Han eller hon är Kristi medarbetare, och lärarens särskilda och beslutsamma ansträngningar bör rädda själar från undergång och vinna dem för Jesus Kristus. Gud kräver detta från läraren personligen. Var och en bör leva fromt, rent och samvetsgrant, för att anstränga sig vid uppfyllandet av varje plikt. Om hjärtat glöder av Guds kärlek, förekommer det en absolut nödvändig, ren hängivenhet; brinnande böner kommer att yttras, och trogna förmaningar kommer att ges. Försummas detta, hotas själarna i lärarens omvårdnad. Hellre använda mindre tid på långa tal, eller på fängslande studier, och ta sig an dessa försummade plikter.