O, vilken förvissning det är, att Guds kärlek kan förbli i allas hjärtan, som tror på Honom! Och vilken frälsning har åstadkommits; för Han förmår, att frälsa alla till det yttersta, som kommer till Gud genom Honom. I förundran utbrister vi: Hur kan det vara möjligt? Men Jesus tänker inte vara tillfreds med något mindre, än detta. De, som tar del av Hans lidanden här, och Hans förödmjukelse, varvid de uthärdar för Hans namns skull, skall komma i åtnjutande av Guds kärlek, liksom skedde med Sonen. En, som vet, har sagt: ”Fadern själv älskar er”. {Johannesevangeliet 16:27.} En, som har erfarenhetsmässig kunskap om längden, bredden och höjden samt djupet hos denna kärlek, har tillkännagett för oss detta förbluffande faktum. Denna kärlek är vår genom tro på Guds Son, alltså betyder en förbindelse med Kristus allt för oss. Vi skall vara ett med Honom, liksom Han är ett med Fadern, och så är vi älskade av den oändlige Guden som medlemmar av Kristi kropp, som grenar på den levande Vinstocken. Vi skall ympas in i själva stammen, och ta emot näring från Vinstocken. Kristus är vårt härliga Huvud, och den gudomliga kärlek, som flyter från Guds hjärta, vilar i Kristus, och bibringas dem, som har förenat sig med Honom. (179) Denna kärlek förmedlas till dem, som är förenade med Honom. Den gudomliga kärlek, som tar själen i besittning, ingjuter tacksamhet i den, befriar den från andlig svaghet, från stolthet, fåfänga och själviskhet, ja, från allt, som deformerar den kristnes karaktär.