Det är många fäder som, när de kallats att lämna sina kära, har dött i förtröstan på Guds löfte att han skall ta hand om dem. Herren försörjer änkan och den faderlöse, inte genom att göra ett underverk och sända manna från himlen, inte heller genom att sända korpar att föra mat till dem, utan genom att utföra ett underverk i människors hjärtan. Han driver ut själviskhet, och öppnar hjärtats fördämda källor så att Kristuslik kärlek kan strömma fram. Han överlämnar de lidande och sörjande till sina efterföljare som ett särskilt förtroendeansvar. De har det allra största anspråket på vår sympati.