Men undervisningen i denna liknelse bör inte tillämpas felaktigt. Guds förlåtelse mot oss minskar inte på något sätt vår plikt att lyda Honom. Alltså minskar inte andan av förlåtelse gentemot våra medmänniskor påpekandet om en rättvis förpliktelse. I bönen som Kristus lärde Sina lärjungar sade Han: ”Och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss.” Matteusevangeliet 6:12 {jämför samma vers i Gustav V:s Bibel}. Med detta menade han inte att vi för att få förlåtelse för våra synder inte får kräva våra rättvisa skyldigheter av våra gäldenärer. Om de inte kan betala, även om detta kan vara resultatet av oklok förvaltning, får de inte kastas i fängelse, förtryckas eller ens behandlas hårt; men liknelsen lär oss inte att uppmuntra till tröghet. Guds Ord förkunnar att om en man inte vill arbeta, skall han inte heller äta. (Andra Tessalonikerbrevet 3:10.) Herren kräver inte att den hårt arbetande mannen stöder andra i sysslolöshet. Hos många är det slöseri med tid, brist på ansträngning, vilket leder till fattigdom och nöd. Om dessa fel inte korrigeras av dem som ägnar sig åt dem, skulle allt som kan göras för deras räkning vara som att lägga skatter i en påse med hål. Ändå finns det en oundviklig fattigdom, och vi skall visa ömhet och medkänsla mot dem som är olyckliga. Vi bör behandla andra precis som vi själva, under liknande omständigheter, skulle vilja bli behandlade.