(Första Johannesbrevet 1:1-10.) Vidunderliga sanningar anförtrodda åt Johannes - Ofta blir inte de bästa personer, sådana som Gud använder Sig av till Sitt namns ära, erkända ens av skarpt tänkande människor, likväl blir de inte bortglömda för ett ögonblick av Gud. Då Johannes blev landsförvisad till ön Patmos, trodde många att han gjort sitt som en Herrens tjänare, ett gammalt och brutet vassrör färdigt att falla omkull när som helst. Men Herren ansåg det vara rätt, att använda honom på den ensligt belägna ö, där Hans tjänare satt fängslad. Världen och de fördomsfulla prästerna och styresmännen fröjdade sig över, att de till sist skulle slippa hans alltid livliga vittnesbörd. [Första Johannesbrevet 1:1-3 anförs.]